Tack vare utbytesprogrammet ERASMUS+, har jag under läsåret 2015-2016 haft förmånen att bo och forska i Paris. En av mina favoritsysselsättningar, under min tid i Paris, var att bege mig ut på vandringar för att inspektera stadens monument.
Under en av dessa vandringar lade jag märke till en tom piedestal på Place de l’Île-de-Sein i det 14:e arrondissementet i södra Paris. Avsaknaden av staty var påtaglig. Monumentforskaren i mig vaknade till liv och jag bestämde mig för att undersöka piedestalen närmare. Inskriptionen upplyste om att monumentet var tillägnat François Arago (1786–1853) – astronom, fysiker och politiker. Jag noterade att även gatan invid monumentet, Boulevard Arago, är uppkallad efter honom. Placeringen i den omedelbara närheten av Paris observatorium visade sig ha en symbolisk betydelse; Arago arbetade där under merparten av sin vetenskapliga karriär och fungerade även som dess direktör från 1843 fram till sin död 1853. Monumentets ofullständiga skepnad fick också sin förklaring: en skylt på piedestalen talade om att monumentet invigts 1893 och att dess staty förstörts av Vichyregimen 1942.
Under den tyska ockupationen av Frankrike pågick en systematisk monumentförstörelse och många bronsgubbar gick samma öde till mötes som Arago. I oktober 1941 utfärdade Vichyregimen en lag som stadgade att statyer och monument utförda i icke järnhaltiga metaller, på offentliga platser och i administrativa byggnader, skulle insamlas och nedsmältas för att användas inom industrin. En kommission tillsattes för att bestämma vilka verk som skulle bevaras och vilka som skulle nedsmältas. Kommissionen beslöt att verk med ”obestridligt historiskt eller konstnärligt” värde skulle bevaras. Däremot beslöts att ”obestridligt medelmåttiga” verk, samt sådana som personer med ”god smak” länge ansett att borde avlägsnas, stod först i tur. I förteckningar sammanställda av kommissionen framkom vilka verk som skulle bevaras och vilka som skulle nedsmältas med specificerade tidpunkter för verkställandet. I februari 1942 hade nio av totalt elva förteckningar över verk som dömts till nedsmältning verkställts, de resterande två sattes aldrig i verket.
En stor mängd av de insamlade verken forslades till ett lager på 112 Avenue du Général Michel Bizot i det 12:e arrondissementet. Här fotograferade Pierre Jahan (1909–2003) många av de nedtagna och vandaliserade verken strax innan deras nedsmältning. År 1946 publicerades fotografierna i bokform (La mort et les statues), tillsammans med en serie korta kommentarer av dramatikern, poeten och filmskaparen Jean Cocteau (1889–1963).
För att återgå till det numera stympade monumentet över Arago så kunde skylten på piedestalen upplysa om ett annat konstprojekt tillägnat samme person – ett så kallat ”monument imaginaire”, utfört av den nederländske konceptkonstnären Jan Dibbets (f. 1941). Projektet går egentligen under namnet L’Hommage à Arago (1994) och består av en serie medaljonger (135 st.) utspridda i Paris längs med Parismeridianen, som passerar genom staden från norr till söder. Meridianen passerar även genom det gamla monumentet och i det har en av medaljongerna monterats. Medaljongerna är 12 cm i diameter och bär texten ”ARAGO”, samt bokstäverna ”N” och ”S” för att indikera riktningen för meridianen. Skylten gav ingen förklaring till sambandet mellan Arago och meridianen, men mina efterforskningar visade att Arago arbetat med mätning och beräkning av Parismeridianen.
Det Dibbetska verket figurerar även i bestsellern Da Vinci-koden av Dan Brown, men här har författaren dock tagit sig den konstnärliga friheten att omplacera medaljongerna för att bättre passa in i berättelsen.
Medaljongerna i L’Hommage à Arago är utförda i brons – materialet är en referens till den traditionella monumentalskulpturkonsten. Om idén bakom verket har Dibbets berättat att han velat skapa ett ”monument”, utan monumentalitet. Med L’Hommage à Arago har Dibbets på ett finurligt sätt gett nytt liv åt det vandaliserade och stympade monumentet, som påminner oss om – förutom en historisk person – en mörk period i historien.
FM Sofia Aittomaa är doktorand i konstvetenskap vid Åbo Akademi och var under läsåret 2015-2016 i utbyte vid Université Paris-Sorbonne (Paris IV). Hon arbetar med en doktorsavhandling om kejserliga monument i Finland.