Kirkkotila vanhoissa suomalaisissa puukirkoissa

Abstract

Vi betraktar uppbyggnaden av kyrkorummet i gamla finska timrade centralkyrkor byggda från 1700-talet till mitten av 1800-talet. Kyrkotyperna som här tas upp är den oktogonala korskyrkan med korsarmar på varannan sida, den 12-hörniga “rundkyrkan” och dubbelkorskyrkan, vilka alla företer en mera avancerad konstruktion än den enkla korskyrkan som är den rådande kyrktypen under samma tidsperiod. Dessa kyrktyper representerar innovationer i träbyggnadskonst vilka framträder ungefär samtidigt i Österbotten och i sydöstra Finland. Som exempel nämns eller analyseras 12-hörniga kyrkor som uppfördes i Österbotten av kyrkbyggarfamiljen Rijf och dess medhjälpare samt dubbelkorskyrkor som byggdes i sydöstra Finland av Johan och Matthias Salonen och David Rahikainen. Dessa kyrkor kan hänföras till förebilder som svenska arkitekter på 1600-talet (Jean de la Vallée, Nicodemus Tessin den äldre och Nicodemus Tessin den yngre) skapade i försök att tillämpa centralkyrkoidén till den lutherska gudstjänsten. Oktogonkyrkan med fyra korsarmar som också hör till dessa experimentala kyrkotyper från 1600-talet – med Kungsörs kyrka i Sverige som exempel – föredrogs av byggnadsförvaltningens arkitekter för träkyrkor i Finland. Vi behandlar kyrkorummet utgående från de konstruktioner som utgör och förstärker dess gränser och föreslår att byggarna av dessa träkyrkor utvecklade dem medvetet för att skapa verkningsfulla kyrkorum.